31 mars
vad är vi egentligen? varför dras jag alltid tillbaka till dig?
jag är förvirrad. och det hatar jag.
J,
jag är förvirrad. och det hatar jag.
J,
30 mars
Alla som känner mig vet att du är ett känsligt ämne för mig. du är inte någon som jag pratar om, utan jag tänker det för mig själv. jag pratar om dig när jag saknar dig. annars har jag inte orken att göra det.
det är alldeles för jobbigt. säger någon något om dig, så stänger jag mina öron. jag vet att det låter hemskt. men det är sant. även hur mycket jag skulle vilja veta vad du gör och tänker så är det fortfarande ett sådant känsligt ämne.
ja, jag är stark men skör. skörare än vad folk tror. jag visar en stark utsida men ibland är min insida alldeles förstörd.
På senare dar jag har byggt upp en hård utsida, för det var de det handla om, att bygga upp något. jag var tvungen att bygga upp något igen, något så att jag skulle kunna skydda min insida från allt ont. så jag byggde upp en hård utsida. en sida som ingen kunde komma igenom. den var stängd, stängd för alla. nu är den vid öppen. När som helst kommer det hända, jag väntar.
J,
30 mars
Inget är på riktigt, eller hur?
J,
29 mars
Jag kan erkänna att jag saknar dig, visst.
Men saknaden den går över eller hur?
Tillslut, så gör den det.
Eller kommer saknaden alltid vara kvar? Att den sätter sig längst in i själen, och det spelar ingen roll hur mycket man försöker tänka bort den. Så kommer den alltid tillbaka vid vissa tillfällen?
Jag vet att jag inte borde
att det är fel av mig
men varje pojke som jag träffar
jämför jag med dig.
J,
28 mars
L- Jag och pip har tänkt på en sak.
J- Jaha vadå?
L- Nej vi tycker att du behandlar pip och pip som luft.
J- VA? Skojar du eller?
L- Nej skulle jag göra det? Tycker du att vi har fel?
J- Ja, det tycker jag verkligen.
L- Men det är ju sant ju, du är aldrig trevlig varken mot oss eller de, du säger aldrig hej, pratar aldrig med dom.
J- OKEJ. Vänta lite här nu. De säger ju inte direkt mycket heller. Sen tycker jag att de är så
jävla löjliga.
L- Tyst nu så att de inte hör.
J- Är du rädd eller?
J går ut från rummet.
26 mars
Ni vet att nästan alla människor har en person, just bara en som man kan berätta och vill berätta allt för? En som man alltid kan vara sig själv med. En som är en del av en. En som livet aldrig skulle funka utan. En som ser precis hur man mår, hur man tänker, vad man tänker säga? En som känner en bättre än sig själv. En som man kan ringa mitt i natten för att bara prata eller vill att hon/eller han ska komma till en, och hon/han gör det. En som man kan gråta för utan att skämmas. En som hjälper en när livet är hårt, en som aldrig skulle få dig att falla, utan tar emot dig.
Jag tycker inte att man kan säga att en bästa kompis ska vara så och så.
nej varje person är annorlunda och varje person har en egen åsikt om hur hon/han tycker att en bästa kompis ska va.
Men om jag skulle beskriva hur jag tycker att en bästa kompis ska va så skulle jag kunna skriva flera sidor. Så jag säger bara:
Jag har en person.·
Hon heter emelie elisabeth bjugård.
J,
21 mars
Om jag vill sitta hemma hos min bästa kompis en lördags kväll med uppsatt hår, inget smink, mjukiskläder och käka allt tjockt som finns att äta.
JA, då gör jag det. Utan att må dåligt och DET kallas att leva livet!
tjena.
J,
JA, då gör jag det. Utan att må dåligt och DET kallas att leva livet!
tjena.
J,
21 mars
Det är en sån dag idag.
En dag när jag känner att jag inte orkar med allt runt omkring mig. Jag är arg/förbannad/ledsen/irriterad på allt och alla.
Säger någon något fel till mig så tänder jag till direkt, jag blir nästan rädd för mig själv.
ja, det är en sån dag.
Så leaVe me alone.
J,
En dag när jag känner att jag inte orkar med allt runt omkring mig. Jag är arg/förbannad/ledsen/irriterad på allt och alla.
Säger någon något fel till mig så tänder jag till direkt, jag blir nästan rädd för mig själv.
ja, det är en sån dag.
Så leaVe me alone.
J,
15 mars
Hård har blivit mjuk,
och det känns förjävligt.
"Minns mig och le åt våra minnen, men ditt liv måste du skapa själv."
J,
och det känns förjävligt.
"Minns mig och le åt våra minnen, men ditt liv måste du skapa själv."
J,
11 mars
Varför kollar man på bilder som man vet man kommer må dåligt av? och varför lyssnar man på låtar som man också vet att man kommer må dåligt av?
Jag förstår inte.
J,
Jag förstår inte.
J,
10 mars
Jag vill kunna säga och visa.
Men jag kan inte. Hur mycket jag än vill,
så går det inte.
OCH DU, äcklar mig.
OCH DU, är inte längre inräknad.
Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
J,
Men jag kan inte. Hur mycket jag än vill,
så går det inte.
OCH DU, äcklar mig.
OCH DU, är inte längre inräknad.
Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
J,
9 mars
Vi känner dig. Kanske alldeles för bra.
Snart vet alla hur du egentligen är och vem du egentligen är! snart kommer alla veta.
Vänta bara.
" jag har inte tid att tindra med ögonen och vara snäll och söt när jag mest av allt är arg"
J,
Snart vet alla hur du egentligen är och vem du egentligen är! snart kommer alla veta.
Vänta bara.
" jag har inte tid att tindra med ögonen och vara snäll och söt när jag mest av allt är arg"
J,
2 mars
Du hade ditt snesteg.
Har jag haft mitt? Var det att låta dig gå?
Det finns vissa stunder
Jag tänker på varje dag
Som på något sätt
Ändå följt mina andetag
Åh, bortom dessa möten
Som väcktes och som försvann
Lever ändå minnet
Av det som vi en gång fann
J,
Har jag haft mitt? Var det att låta dig gå?
Det finns vissa stunder
Jag tänker på varje dag
Som på något sätt
Ändå följt mina andetag
Åh, bortom dessa möten
Som väcktes och som försvann
Lever ändå minnet
Av det som vi en gång fann
J,
1 mars
Du fick mig att le som ingen annan.
Du fick mig att känna mig liten i din famn.
Du fick mig att känna mig trygg.
- iallfall för en stund.
J,
Du fick mig att känna mig liten i din famn.
Du fick mig att känna mig trygg.
- iallfall för en stund.
J,
28 februari
Vi har väl alla minnen, eller hur?
Visa minnen som alltid kommer följa med oss vart vi än går. Minnen som sitter fastklistrade på hjärtat och minst sagt själen. Minnen som aldrig, aldrig någonsin. Hur mycket man en försöker få bort dom stanna kvar. Minnen som alltid kommer ha en betydelse.
Många minnen vill man tillbaka till, men vissa vill man inte alls tillbaka till. Det kanske inte har något med att man inte vill det. Utan att man vill ha det orört. Man vill inte förstöra det fina minnet man har. Men vissa så skulle man kunna göra vad som helst för att komma tillbaka till. Det kan ju vara så att man vill tillbaka till det för att kanske ställa något till rätta, alltså att det minnet inte var ett bra minne.
Jag har väldigt många minnen, vissa bra, vissa dåliga. Men på något sätt så vill jag inte tillbaka till någon av dem. För jag vill ha det orört. Även om det är ett dåligt minne så är det alltid något jag kommer att komma ihåg och kanske ta lära av. Så att jag inte gör så igen.
Man skapar minnen varje dag.
"jag visste bara att minnet levde kvar inom mig."
J,
Visa minnen som alltid kommer följa med oss vart vi än går. Minnen som sitter fastklistrade på hjärtat och minst sagt själen. Minnen som aldrig, aldrig någonsin. Hur mycket man en försöker få bort dom stanna kvar. Minnen som alltid kommer ha en betydelse.
Många minnen vill man tillbaka till, men vissa vill man inte alls tillbaka till. Det kanske inte har något med att man inte vill det. Utan att man vill ha det orört. Man vill inte förstöra det fina minnet man har. Men vissa så skulle man kunna göra vad som helst för att komma tillbaka till. Det kan ju vara så att man vill tillbaka till det för att kanske ställa något till rätta, alltså att det minnet inte var ett bra minne.
Jag har väldigt många minnen, vissa bra, vissa dåliga. Men på något sätt så vill jag inte tillbaka till någon av dem. För jag vill ha det orört. Även om det är ett dåligt minne så är det alltid något jag kommer att komma ihåg och kanske ta lära av. Så att jag inte gör så igen.
Man skapar minnen varje dag.
"jag visste bara att minnet levde kvar inom mig."
J,
27 februari
Hur äkta är du?
Du kommer iallfall aldrig någonsin in igen. Aldrig.
Du vill skrika. Du skulle göra det om du kunde. Men för att kunna skrika måste du kunna andas. Panik.
J,
Du kommer iallfall aldrig någonsin in igen. Aldrig.
Du vill skrika. Du skulle göra det om du kunde. Men för att kunna skrika måste du kunna andas. Panik.
J,
26 februari
Kan man vara kär på olika sätt? Alltså är varje kille en annorlunda kärlek? Är kärlek när man känner pirret i magen, att man nästan mår illa av att bara tänka på personen? Att man börjar bli nervös så fort man ser personen. Att man inte riktigt vet vad man ska göra? Är de, det man ska känna när man är kär? Eller finns det flera olika kärleks känslor? Eller är det just den där speciella känslan? Känslan att man hela tiden vill vara med personen. Att man saknar att höra personens röst så fort man har lagt på luren. Att man bara har ögon för just den personen?
Jag och min bästa kompis diskuterade just det här ämnet för någon dag sen och vi kom på att om man verkligen är kär, då är det precis sådär man ska känna. Alla som har haft den kärleks känslan vet precis hur underbar den är. Men de som inte har fått turen att känna det. Har något att se fram emot. För det finns inget mysigare än att vara så kär att man nästan spricker och känna att man få samma känsla tillbaka.
Pirret i magen, ska det finnas där för att man verkligen ska veta att man är kär?
J,
Jag och min bästa kompis diskuterade just det här ämnet för någon dag sen och vi kom på att om man verkligen är kär, då är det precis sådär man ska känna. Alla som har haft den kärleks känslan vet precis hur underbar den är. Men de som inte har fått turen att känna det. Har något att se fram emot. För det finns inget mysigare än att vara så kär att man nästan spricker och känna att man få samma känsla tillbaka.
Pirret i magen, ska det finnas där för att man verkligen ska veta att man är kär?
J,
20 februari
Varför kan du inte bara få ha lite tur i livet?
Jag förstår inte.
Livet innan mig, kanske inte var det bästa.
Sen kom jag in i bilden och jag förändrade tydligen dig. Men till det bra! Sen lämnade jag dig. Du flytta ner till Västerås och där kanske du inte heller gjorde de bästa sakerna sen förlorade du din farfar, kort därefter förlorade du ditt körkort och nu ligger din mormor på sjukhuset med en ond tumör i lungan. När ska det här ta slut? När ska du få lite lycka?
Jag vet att jag inte ska be om ursäkt över att jag lämna dig. Men jag vet att du aldrig har mått så dåligt som när jag gjorde det. Så jag vill bara att du ska veta att jag alltid här. Även fast du inte alltid ser mig.
nu går jag upp till vägen
det blir det sista du ser av mig
av alla jag kunde sårat
valde jag just dig
J,
Jag förstår inte.
Livet innan mig, kanske inte var det bästa.
Sen kom jag in i bilden och jag förändrade tydligen dig. Men till det bra! Sen lämnade jag dig. Du flytta ner till Västerås och där kanske du inte heller gjorde de bästa sakerna sen förlorade du din farfar, kort därefter förlorade du ditt körkort och nu ligger din mormor på sjukhuset med en ond tumör i lungan. När ska det här ta slut? När ska du få lite lycka?
Jag vet att jag inte ska be om ursäkt över att jag lämna dig. Men jag vet att du aldrig har mått så dåligt som när jag gjorde det. Så jag vill bara att du ska veta att jag alltid här. Även fast du inte alltid ser mig.
nu går jag upp till vägen
det blir det sista du ser av mig
av alla jag kunde sårat
valde jag just dig
J,
18 februari
Är det bara för att man inte är i något förhållande som man hatar alla hjärtans dag? Bara för att man inte har någon att fira den med? Någon speciell, någon som ger en pirret i magen? Jag kan faktiskt inte komma ihåg att jag någon gång tyckt att alla hjärtans dag är så speciell? Även när jag var i ett förhållande så tyckte jag att den dagen bara var löjlig. Visst, det är gulligt när man får lite godis, blommor och kanske ett sött litet kort, men sen då? Sen är ju dan precis som alla andra dar! Ska man stanna upp bara för att det är alla hjärtnas dag?
Många som inte har någon att dela denna dag med mår oftast dåligt. Själv förstår jag inte varför man gör det. Varför ska man ens ödsla energi på det? Det är en dag på hela året. Nej, det tar aldelles för mycket energi att gå runt och må dåligt för att man inte har någon att dela alla hjärtans dag med. Var istället med dem som ligger ditt hjärta närmast.
Jag var iallfall med mina närmaste kompisar, och jag kan säga att det ägde! Så alla hjärtans dag tycker jag inte ska menas med att man ska vara med t ex sin pojkvän, utan de som ligger ditt hjärta närmast.
Är alla hjärtans dag bara till för dem som har ett förhållande?
J,
Många som inte har någon att dela denna dag med mår oftast dåligt. Själv förstår jag inte varför man gör det. Varför ska man ens ödsla energi på det? Det är en dag på hela året. Nej, det tar aldelles för mycket energi att gå runt och må dåligt för att man inte har någon att dela alla hjärtans dag med. Var istället med dem som ligger ditt hjärta närmast.
Jag var iallfall med mina närmaste kompisar, och jag kan säga att det ägde! Så alla hjärtans dag tycker jag inte ska menas med att man ska vara med t ex sin pojkvän, utan de som ligger ditt hjärta närmast.
Är alla hjärtans dag bara till för dem som har ett förhållande?
J,
10 februari
Är det oftast bäst att prata om saker som man känner inom sig? Eller ska man hålla det för sig själv? Det är ju faktiskt ens egna tankar och känslor. Men på något sätt så kanske man ska prata om mycket. För att det inte är bra att hålla allt inom sig. Man måste ibland prata med människor om grejer som man inte klarar av att hantera själv.
Jag vet själv när jag mår dåligt, och någon ser att jag gör det. Så säger jag ändå att det inte är något. Det spelar ingen roll om jag sitter och gråter, jag säger ändå att det inte är något. Varför gör man det, alltså säger att det inte är något när det är det? Är man feg? Eller känner man att man vill klara av sin svaga tidpunkt själv? Att man tänker, jag är stark nog själv att klara det här? Men är vi verkligen det i alla lägen? Ibland behöver man faktiskt en hjälpande hand. Ibland behöver man en kram eller två, för att känna att man inte är ensam.
Är vi rädda för att visa vår svaga sida?
J,
Jag vet själv när jag mår dåligt, och någon ser att jag gör det. Så säger jag ändå att det inte är något. Det spelar ingen roll om jag sitter och gråter, jag säger ändå att det inte är något. Varför gör man det, alltså säger att det inte är något när det är det? Är man feg? Eller känner man att man vill klara av sin svaga tidpunkt själv? Att man tänker, jag är stark nog själv att klara det här? Men är vi verkligen det i alla lägen? Ibland behöver man faktiskt en hjälpande hand. Ibland behöver man en kram eller två, för att känna att man inte är ensam.
Är vi rädda för att visa vår svaga sida?
J,
7 februari
Har du vaknat på morgonen vänt dig i din säng och trott att jag låg bredvid dig som om ingenting hänt?
I have.
Är det något som fattas?
J,
I have.
Är det något som fattas?
J,
2 februari
Det finns inga sidor av vad som är rätt eller fel. Det som händer, händer. Sen får man tar konsekvenserna sen senare. För varför ska vi människor tänka så mycket för?
Jag vet att jag själv är en sån som tänker väldigt mycket. Jag tänker långt. T ex om jag gör det, - Vad kommer att hända då? - Kan jag verkligen göra det här? Varför gör vi det? Alltså tänker så mycket, så mycket på konsekvenserna. Känner man för att göra en sak så ska man göra det. Utan att tänka långt. Blir det problem så får man ta tag i det dan efter. Men känner man för att göra en grej just då, då ska man göra det! Man ska inte vara rädd för att vara spontan. Så varför tar vi inte bara dan som den kommer? Utan att alltid planera. Visst man måste planera lite i sitt liv så att det blir lite rutin i det hela. Men det går inte att alltid planera. Jag tror att man mår bra av att vara lite oplanerad ibland. Jag vet att jag själv hatar att planera. Jag tar hellre dagen som den kommer. Gör spontana saker och sen går efter det.
Mår man bäst av att va planerad eller oplanerad?
J,
Jag vet att jag själv är en sån som tänker väldigt mycket. Jag tänker långt. T ex om jag gör det, - Vad kommer att hända då? - Kan jag verkligen göra det här? Varför gör vi det? Alltså tänker så mycket, så mycket på konsekvenserna. Känner man för att göra en sak så ska man göra det. Utan att tänka långt. Blir det problem så får man ta tag i det dan efter. Men känner man för att göra en grej just då, då ska man göra det! Man ska inte vara rädd för att vara spontan. Så varför tar vi inte bara dan som den kommer? Utan att alltid planera. Visst man måste planera lite i sitt liv så att det blir lite rutin i det hela. Men det går inte att alltid planera. Jag tror att man mår bra av att vara lite oplanerad ibland. Jag vet att jag själv hatar att planera. Jag tar hellre dagen som den kommer. Gör spontana saker och sen går efter det.
Mår man bäst av att va planerad eller oplanerad?
J,
26 januari
Kvällen börjar, man duschar, fönar/plattar håret, dra på "fest sminket", sätter på sig de utvalda kläderna för kvällen. Som man har byt femton gånger. Antingen så är man sexig, söt, rockig, emo? Aja man tar den första drinken. Kör lite öl spel för att tagga till! Eller rättare sagt bli fullare fortfarande. En drick blir flera, man kommer in i någon slags värld. En värld där allt är underbart! Man känner sig självsäker, nästan att man kan erövra världen. För att man får lite sprit i kroppen? Är det sant att man mår bättre då? För att man kommer ifrån och slutar tänka på allt negativt och istället tänker på hur kul man vill ha? Tänker, nej nu fan ska jag bara ha kul och inte tänka så mycket! Men någonstans i kroppen så sätter sig alla tankar och känslor som kommer tillbaka när all sprit är påväg ut ur kroppen och det är då ångest och meningslöshets känslan kommer. Man mår bra i de där timmarna som spriten sitter i. Sen mår man som crap.
Visst, alla känner inte så här. Men jag tror att många gör det. För vi har väl alla haft ångest över att vi har druckit och sagt, "jag ska aldrig mer dricka".
Gör spriten allt enklare eller bara allt svårare?
J,
Visst, alla känner inte så här. Men jag tror att många gör det. För vi har väl alla haft ångest över att vi har druckit och sagt, "jag ska aldrig mer dricka".
Gör spriten allt enklare eller bara allt svårare?
J,
23 januari
När jag valde att jag skulle gå linjen, Handel och administration med inriktning service, så kändes det helt rätt. Jag visste att jag valde en linje som passade mig. Det kändes också bra för att man var garanterad jobb efter dem tre åren man hade gått där. Plus att det inte skulle vara så mycket läxor (!) Där tycker jag att de som säger att det inte är mycket plugg på handels programmet ska tänka efter lite. För jag vet inte hur många sena kvällar jag har suttit uppe med ett ton läxor, det spelade ingen roll om jag hade varit hur effektiv som helst på lektionen eller inte. Det var mycket ändå, även fast man var duktig på lektionerna. Så man kan inte säga att ingen linje är lite plugg. För alla linjer har grund ämnarna och till dem måste man plugga! Visst så är det mer plugg att gå samhälle än att gå bygg men jag tycker att man ska sluta säga att det är lite plugg på vissa linjer.
Jag har aldrig någonsin ångrat att jag valde den linjen jag gjorde. Det har känts rätt från första början och det är jag glad över! Men nu när man börjar nära sig slutet så börjar jag bli lite rädd. Rädd för framtiden. Vad ska jag göra efter studenten.. plugga? Jobba? Åka utomlands? Skaffa familj? Är det nu man måste ta tag i alla problem och frågor? Är det nu man ska bestämma sitt liv? Tanken att aldrig ha en riktig klass igen känns jobbigt, för man har alltid haft tryggheten i skolan, i 12 år har man alltid haft en skola att gå till. Visst så kan man alltid plugga vidare men alla vet att det inte riktigt är samma grej.
Är det bara jag som känner såhär?
eller vet alla vad de vill bli?
J,
Jag har aldrig någonsin ångrat att jag valde den linjen jag gjorde. Det har känts rätt från första början och det är jag glad över! Men nu när man börjar nära sig slutet så börjar jag bli lite rädd. Rädd för framtiden. Vad ska jag göra efter studenten.. plugga? Jobba? Åka utomlands? Skaffa familj? Är det nu man måste ta tag i alla problem och frågor? Är det nu man ska bestämma sitt liv? Tanken att aldrig ha en riktig klass igen känns jobbigt, för man har alltid haft tryggheten i skolan, i 12 år har man alltid haft en skola att gå till. Visst så kan man alltid plugga vidare men alla vet att det inte riktigt är samma grej.
Är det bara jag som känner såhär?
eller vet alla vad de vill bli?
J,
20 januari
Kärlek börjar alltid med bråk eller hur? Men kan man säga så fast med sin lillebror? Jag och min lillebror, vi bråkade alltid när vi var mindre. Ja, jag vet. Alla säger så men det är så himla rätt! Vi hade våra knep mot varann. Som jag t ex, jag kittlade honom tills han skrek på mamma och självklart var det jag som fick ta smällen, fast det var han som hade börjat bråka med mig. Sen fick han alltid som han ville, han var ju faktiskt den minsta av oss, fast kroppsmesigt så var han större än mig! Vi kunde nästan inte åka i samma bil om inte vår storebror satt i mitten. Om han inte satt där så slogs, nöps, you name it! Så höll vi på tills mamma och pappa en dag tröttna och sa, om ni inte slutar bråka så kommer vi stanna vid vägkanten och släppa av er! Efter det så har vi nog aldrig varit så duktiga och snälla i bilen.
Jag kan inte säga att det alltid har varit pest och pina med att ha en lillebror. Jag vet inte hur många gånger han har kommit ner till mig och frågat om han fått sova med mig. Det har varit ett antal gånger och jag kan inte säga att det var jobbigt, utan tryggt. Det var tryggt att sova bredvid någon när man var liten och inbilla sig massa saker!
Jag tror att allt ändras när man blir äldre och mognar. För jag kommer ihåg, förut så kunde vi slita varann i stycken för att den ena ville ha datorn, men nu är det mer” Ska du ha datorn länge till? Nej, du kan ta den alldeles strax”
Även fast vi ofta ville slita varann i stycken så har vår relation växt till något större, vi kan prata om allt. Jag ser nu en sida av honom som jag aldrig har sett förut och jag säger grattis till den tjej som hans hjärta kommer fastna för. För då har hon fångat världens bästa hjärta!
Är syskonkärlek den bästa av alla kärlekar?
Eftersom den alltid finns kvar?
J,
Jag kan inte säga att det alltid har varit pest och pina med att ha en lillebror. Jag vet inte hur många gånger han har kommit ner till mig och frågat om han fått sova med mig. Det har varit ett antal gånger och jag kan inte säga att det var jobbigt, utan tryggt. Det var tryggt att sova bredvid någon när man var liten och inbilla sig massa saker!
Jag tror att allt ändras när man blir äldre och mognar. För jag kommer ihåg, förut så kunde vi slita varann i stycken för att den ena ville ha datorn, men nu är det mer” Ska du ha datorn länge till? Nej, du kan ta den alldeles strax”
Även fast vi ofta ville slita varann i stycken så har vår relation växt till något större, vi kan prata om allt. Jag ser nu en sida av honom som jag aldrig har sett förut och jag säger grattis till den tjej som hans hjärta kommer fastna för. För då har hon fångat världens bästa hjärta!
Är syskonkärlek den bästa av alla kärlekar?
Eftersom den alltid finns kvar?
J,
19 januari
Varför har meningen jag älskar dig blivit så stor? Nu för tiden så känns det meningslöst att säga det, för att många säger det bara för att det är de rätta att göra. För att man inte har något annat att säga. Då säger man det utan att tänka. Eller, jo man tänker istället för att känna efter hur man egentligen känner. Själv har jag fått det jätte svårt att säga ordet älska. Förut kändes det så äkta när man sa det, nu känns det bara fejk! Visst så är det upp till var och en hur man känner, man kan bli kär och träffa sitt livs kärlek men man börjar inte älska någon direkt. Man måste lära känna personen, både insidan och utsidan och det kan ta hur lång tid som helst! Man kan säga att man älskar sin familj, för de har man iallfall levt hela livet med. Men att säga jag älskar dig till någon man har varit tillsammans med en kort tid. Känns så fel på något sätt. Jag förstår mig inte på dem som säger det, säger de det för att de är osäkra, för att de vill känna någon slags trygghet? Men man lurar ju inte bara sig själv utan hela förhållandet, speciellt partnern. Sen kan jag känna att det kan vara lite spännande att vänta med att säga jag älskar dig, för om det kommer för fort in på förhållandet så har man inget att vänta sig. Inget man förväntar sig och väntar spänt på att partnern ska säga. För ordet älska är ett stort ord, eller åtminstone var de det.
Jag älskar dig, vad har det för betydelse nu för tiden?
J,
Jag älskar dig, vad har det för betydelse nu för tiden?
J,
18 januari
Ärlighet, vinner det tillslut längden? Är det viktigt att vara ärlig?
Självklart är det viktigt men det kommer till en gräns, en gräns på hur ärlig man egentligen kan va. Alla människor är olika, några säger precis vad de tycker och tänker medans vissa är skygga för att säga vad man egentligen tycker. Är man oärlig om man inte vågar säga vad man tycker? Är inte det bara att man är blyg? Man kan ha jätte många åsikter men har inte riktigt modet till att säga de. Är man oärlig då? Jag tror att alla som inte vågar säga vad de tycker, har jätte bra åsikter.
Något som vi som vågar säga vad vi tycker och tänker, kan ta lära av.
Ska man vara ärlig i alla samband?
Eller ska man dra en vit lögn, vara tyst och hålla med?
J,
Självklart är det viktigt men det kommer till en gräns, en gräns på hur ärlig man egentligen kan va. Alla människor är olika, några säger precis vad de tycker och tänker medans vissa är skygga för att säga vad man egentligen tycker. Är man oärlig om man inte vågar säga vad man tycker? Är inte det bara att man är blyg? Man kan ha jätte många åsikter men har inte riktigt modet till att säga de. Är man oärlig då? Jag tror att alla som inte vågar säga vad de tycker, har jätte bra åsikter.
Något som vi som vågar säga vad vi tycker och tänker, kan ta lära av.
Ska man vara ärlig i alla samband?
Eller ska man dra en vit lögn, vara tyst och hålla med?
J,
17 januari
Ensamhet har vissa fördelar, men också så många nackdelar.
Många säger att de kommer vara singel hela livet, för att allt är så mycket enklare då.
Men är det bara en bortförklarning över att man inte vill bli sårad? Eller såra den andra?
Fördelar med att vara singel är att man kan göra precis vad man vill när man vill.
Man behöver inte tänka på någon annan än sig själv.
Göra saker som man själv mår bra av.
Men sen så kommer det attacker som jag lovar att alla männskor får eller har fått!
Många får det när man ska sova, kolla på film, äta eller gå ut på en promenad. Känslan att man är ensam.
Vad är ensamhet egentligen?
J,
Många säger att de kommer vara singel hela livet, för att allt är så mycket enklare då.
Men är det bara en bortförklarning över att man inte vill bli sårad? Eller såra den andra?
Fördelar med att vara singel är att man kan göra precis vad man vill när man vill.
Man behöver inte tänka på någon annan än sig själv.
Göra saker som man själv mår bra av.
Men sen så kommer det attacker som jag lovar att alla männskor får eller har fått!
Många får det när man ska sova, kolla på film, äta eller gå ut på en promenad. Känslan att man är ensam.
Vad är ensamhet egentligen?
J,
16 januari
Vart man än går och vart man än åker så stöter vi på kärlek.
Det behöver inte bara vara kärlek mellan människor.
Det kan vara mellan en tant och hennes älskade hund, det kan vara mellan två djur.
Kärleken, den finns ju överallt? Men varför är den så svår för vissa att hitta?
När det sägs att den finns överallt. Hur kan det då vara så svårt?
Är det för att många av oss är fåfänga och när vi väl har hittat någon bra, så hittar vi ändå något fel på människan? För att vi är rädda att släppa in någon, för nära hjärtat.
För egentligen, hur farligt är ett öppet hjärta?
J,
Det behöver inte bara vara kärlek mellan människor.
Det kan vara mellan en tant och hennes älskade hund, det kan vara mellan två djur.
Kärleken, den finns ju överallt? Men varför är den så svår för vissa att hitta?
När det sägs att den finns överallt. Hur kan det då vara så svårt?
Är det för att många av oss är fåfänga och när vi väl har hittat någon bra, så hittar vi ändå något fel på människan? För att vi är rädda att släppa in någon, för nära hjärtat.
För egentligen, hur farligt är ett öppet hjärta?
J,
Jag jagar solen med dig.
När klockorna har stannat, och tiden tycks stå still.
Och man inte vågar säga, det man längst i hjärtat vill.
Då ska vi ta varandras händer, då ska vi minnas denna dag.
Och förstå vad som än händer, så är det alltid du och jag.
Och man inte vågar säga, det man längst i hjärtat vill.
Då ska vi ta varandras händer, då ska vi minnas denna dag.
Och förstå vad som än händer, så är det alltid du och jag.
